Vår otursfågel

I går fick Linn en stor flis i foten när hon hoppade studsmatta hos kopisen. De hade hjälp henne att ta bort vad de kunde, sedan gjorde Fredrik vad han kunde med resten. Den gjorde att hon hade svårt att gå på foten.
Idag kom hon hem och grät efter att återigen ha hoppat, denna gången trampade hon snett.(andra foten) Det svullnade upp rejäl på en gång, så det blev att linda, kyla och fixa högläge. Samt att jag ringde sjukvårdsupplysningen. Vi var välkomna in till akuten om vi ville, men kunde även avvakta tills i morgon, vilket Linn ville. Men det var för att hon tyckte att det "nästan gjorde ondare än att bryta armen" och att hon tyckte att det skulle bli jobbigt att åka bil.
Nu Ligger hon klarvaken och babblig i sin säng med foten lindat och uppallrad med kuddar. Förmodligen blir hon hemma från skolan i morgon, hon är ju inte särskilt mobil som det är just nu.

Vad är det man säger? En olycka kommer sällan ensam, eller?!