Igår hade Linn oturs dag av stora mått, hon trillade av hästen och bröt armen.
Våran tappra lilla tjej var superduktig hela tiden, trots att hon inte fick någon som helst smärtlindring, förr´ns det var dax att gipsa och det gjordes vid 22- tiden och hon ramlade av hästen vid 16.
Hon och Fredrik har tillbringat natten på sjukhuset och kommer att få tillbringa även denna natten där.
Nu är hon "lagad" i armen och har ett bamse gips. Jag tror att anledning till att de får stanna en natt till, är att handen har svullnat upp så mkt.
Filip var så supergo mot henne när vi kom på besök, han kröp upp til henne i sängen, hon fick ligga på hennes arm, han klappade och pussade henne. De var för söta.
Fredrik och Linn följde med oss till entren när vi skulle åka hem, då såg storebror till att Linn fick den största gossehunden de hade på Pressbyrån med motiveringen
- om jag hade med mig pengar skulle jag köpa den till dig Linn.
Va...?! Går det att motstå....
På väg bort från dem säger F, att han inte orkade gå, varpå jag säger att vi inte har långt till bilen. Men jag orkar inte gå
ifrån henne säger han då storgråtande. Jag blev så rörd...
Det är sågott att se hur mycket de betyder för varndra trots allt, man har ju lite svårt att tro det ibland...
Längtar tills i morgon när alla är hemma igen.
Karm på er!